Gränsen är här..
Fick höra av Mange vad han vägde och jag fick en chock.. jag kommer snart gå om honom i kilon och det känns vidrigt.. jag vill ha en man som man kan krypa upp i famnen och känna sig liten i.. Känna sig trygg i dom där stora armarna.
kunna sätta mig i hans knä utan han får andningsstillestånd..
Kunna vila magen på hans mage i soffan utan att han får sura uppstötningar..
Man vill ju vara kvinnlig.. När man går på stan ska det vara trapp och trull inte trapp och trapp som går där..
Jag vill att vi ska vara Helan och Halvan... inte Helan och Helan..
jag tror heller inte detta är bra för mannen att känna sig liten gentemot sin kvinna.. det förstör lite av manligheten..
jag vill inte vara mannen i förhållandet... Jag vill inte vara trapp och Mange är trull... jag vill vara trull och han är tripp..
Jag vill att Mange ska kunna slänga upp mig på axeln som en sån där litet petitt dansös (never gonna happend även om jag går ner 100kg)...
Nej gränsen är nådd när fettet från valkarna är det som håller brösten.. (kanske inte riktigt där än men på god väg)
Jag vill inte vara den där tjockisen på stan som folk tänker "ååå vad skönt jag är inte där än"...
Jag vill va som jag va för två år sen..
Men det är bara jag själv som kan göra nåt åt det....... vilket det är hög tid för..
Please God give me strength.............
