`
Köpte Expressen igår.. satt mig i soffan för att slappa lite och läsa tidningen. Den första lugna stund jag haft på ett tag så jag njöt till fullo av att sitta ensam och bara läsa..
Efter en stund av bläddrande kommer jag fram till Liza Marklunds krönika och eftersom jag tycker Liza är jävligt rak och saklig i sitt skrivande så läste jag den.. Jag har alltid tyckt att Liza inte är obekväm att skriva exakt vad hon tycker och skapar mer än gärna debatt..


Gå in på länken http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.891074/den-friande-domen-blev-en-tragedi-for-den-lille-pojken
 
eller hoppa ner till krönikan innan ni läser detta:


Efter att jag läst denna text kände jag ett illamående utan dess like.. Jag va så jävla ledsen och förbannad att jag hade kunnat slå varenda tjänsteman som satt i Hovrätten under denna rättegång och för att inte tala om pappan! Kastrera den jävla äckliga gubbjäveln och kör upp en fet jävla påle i arslet på honom till han fan går sönder!
Låt honom sedan gå på gatan med en fet skylt som det står vad han är för äckel så att han kan få känna på den förnedring och skam han gett sin oskyldiga pojke..

Jag känner fan att jag börjar förlora tron på Sverige och detta jävla rättsystem..??? Gör man inbrott eller stjäl ett bugg på konsum så kan man få flera års fängelse men våldtar man ett barn eller slår ihjäl en 3 barns mor så får man väl runt 9 månader.. Är saker och ting värda mer än människor

Krönika av Liza Marklund i Expressen 21/10

Tingsrätten friade men hovrätten fällde. Stureplansprofilerna dömdes till fyra års fängelse för grov våldtäkt.
Jag sitter med två liknande domar framför mig där situationen är den omvända.
Tingsrätten fällde för grov våldtäkt, sex års fängelse, men hovrätten friade helt.
I det här fallet är offret en liten pojke på åtta år.
Den misstänkte gärningsmannen är hans pappa.
Stureplansmålet och fallet med pojken är väldigt lika, rent bevismässigt.
Offrens berättelser bedöms som sammanhållna och trovärdiga, även om de är något luddiga i vissa detaljer. Det finns skäl till det. Den 19-åriga kvinnan i Stureplansvåldtäkten var berusad. Den lille pojken var tre år när övergreppen började. Det finns utomstående vittnen som kan verifiera offrens berättelser efter våldtäkterna, deras smärta och psykiska ohälsa. Det finns läkarintyg som styrker skador i ändtarm och underliv.
Men där slutar alltså likheterna, för i den lille pojkens fall så bestämde hovrätten att bevisen, vittnesmålen och läkarintyget INTE räckte som stödbevisning.
Tvärtom mot för i Stureplansmålet, således.

Så här ser pojkens fall ut (känsliga läsare varnas):
De misstänkta övergreppen anmäldes till polisen av skolan och de sociala myndigheterna (här finns alltså ingen hämndlysten mamma ruvande i kulissen).
Läkarintyget visar på flera olika skador i pojkens ändtarm:
1. Minskad muskelspänning i nedre delen av analkanalen.
2. Oregelbundenhet i den inre ring
muskelns vänstra sida.
3. Ultraljudsmässig förtunning av
muskeln i området.
Dessa skador är inte normala. De måste ha orsakats av någon typ av trauma, exempelvis upprepade anala våldtäkter. De KAN också ha uppstått på något annat sätt, exempelvis genom extremt svår förstoppning (något pojken aldrig haft).
Polisförhören med pojken beskrivs i bägge domarna som mycket professionella, helt utan ledande frågor. Detta är således pojkens egna uppgifter:
Han fick ont när pappa penetrerade honom i analen, det sved också. Pappa hotade honom för att han inte skulle säga något, men han fick presenter också. Pappa blev snäll i rösten när han ville knulla. Efteråt kom det slem ur baken.
Vid en rekonstruktion på brottsplatsen ställde sig pojken först på alla fyra. Om han kikade bakåt de gångerna så kunde han se pappas penis mellan sina egna ben, sa han. Han lade sig därefter på sidan och putade med stjärten för att visa hur övergreppen också kunde gå till.
Ett mer vattentätt våldtäktsmål går faktiskt inte att tänka sig.
Skolan, socialen, läkarintygen och så pojken själv: allting hänger ihop. Allt pekar åt samma håll. Pojken är trovärdig. Ett läkarintyg bekräftar hans skador. Skolan och socialen har konstaterat att något traumatiskt av sexuell natur har drabbat honom.
Ändå - ÄNDÅ! - friades pappan från alla misstankar.
Hur ska någon pedofil någonsin kunna fällas om inte detta räcker?
Och att överklaga är inte möjligt.

Hovrätten avslutar sin dom med en brasklapp: man vill "understryka" att rättens bedömning inte innebär att de tror att pojken ljugit.
Ordförande i hovrätten var den pensionerade hovrättslagmannen Peter Löfmarck, en välrenommerad jurist som skrivit böcker och jobbat åt regeringen.
- Vi tar inte ställning till om pojken talar sanning, säger han.
Nähä minsann.
Jag som trodde att rättsväsendets uppdrag utgjordes av just sanning och rättvisa.

För den lille pojken blev domen en tragedi. Han gråter och frågar sin mamma varför ingen tror honom. Han är rädd att pappa ska mörda mamma nu, för det var vad pappa sa att han skulle göra om pojken någonsin berättade.
Och nu kräver pappan både vårdnad och umgänge med sin son igen.
Så medan juristerna slår sig för bröstet och berömmer varandra för att hovrätten läst läkarintyget och lyssnat på den 19-åriga kvinnan i Stureplansmålet så fortsätter övergreppen runt om i landet.
Både de sexuella och de juridiska.