Livet
Ibland tar vardagen och livet en kraftig vändning och vardagslunken slås ur sitt rakspår.
Den vardag man annars gnäller på ställs på kant och man önskar inget hellre än att allt ska flyta på lika tryggt som vanligt.
Det känns som att en elstöt gått genom kroppen flera gånger och man sitter som i trans och väntar på återhämtning. Kommer det någonsin bli sig likt?
Finns det ett facit för hur man ska handla i dessa situationer? Vilken är min roll?
Just nu går man på autopilot. kroppen gör rörelserna den är van att göra och rösten svarar som den brukar emn hjärnan och hjärtat tänker och känner helt andra saker.
Lycka och glädje i livet är inget som kan tas för givet. Ögonblick, sekunder, minuter och timmar av ens liv kan avgöra hur resten av ens tid ska levas. Sorg och glädje utgör ständigt en dragkamp, en kamp som glädjen måste vinna till varje pris. Men om sorgen växer sig starkare och starkare med tidens gång så vinner den ständigt striderna över glädjeämnena.
Jag försöker ständigt intala mig att aldrig ta min glädje och mina kärlekar för givet men lever aldrig som jag vill tro att jag gör. Det är sånt man inser när något man själv inte kan kontrollera händer.
Har jag uppskattat tilräckligt? Har jag varit tacksam nog? Har jag förklarat din betydelsefullhet? Har jag sagt hur jag titar på dig och ser hur din värme och kärlek till andra lyser?
Tyvärr ser jag även hur kärleken gentemot dig själv inte lyser lika starkt.
Jag Älskar dig min vän. Älskar alla mina vänner. Säger det inte tillräckligt
Den vardag man annars gnäller på ställs på kant och man önskar inget hellre än att allt ska flyta på lika tryggt som vanligt.
Det känns som att en elstöt gått genom kroppen flera gånger och man sitter som i trans och väntar på återhämtning. Kommer det någonsin bli sig likt?
Finns det ett facit för hur man ska handla i dessa situationer? Vilken är min roll?
Just nu går man på autopilot. kroppen gör rörelserna den är van att göra och rösten svarar som den brukar emn hjärnan och hjärtat tänker och känner helt andra saker.
Lycka och glädje i livet är inget som kan tas för givet. Ögonblick, sekunder, minuter och timmar av ens liv kan avgöra hur resten av ens tid ska levas. Sorg och glädje utgör ständigt en dragkamp, en kamp som glädjen måste vinna till varje pris. Men om sorgen växer sig starkare och starkare med tidens gång så vinner den ständigt striderna över glädjeämnena.
Jag försöker ständigt intala mig att aldrig ta min glädje och mina kärlekar för givet men lever aldrig som jag vill tro att jag gör. Det är sånt man inser när något man själv inte kan kontrollera händer.
Har jag uppskattat tilräckligt? Har jag varit tacksam nog? Har jag förklarat din betydelsefullhet? Har jag sagt hur jag titar på dig och ser hur din värme och kärlek till andra lyser?
Tyvärr ser jag även hur kärleken gentemot dig själv inte lyser lika starkt.
Jag Älskar dig min vän. Älskar alla mina vänner. Säger det inte tillräckligt
Kommentarer
Trackback
