Nu känner man verkligen att våren närmar sig med stormsteg!
Solen väcker en tidigt om mornarna och ljuset håller en veken om kvällarna.
Man känner att humöret genast blir bättre och man blir automatiskt piggare. Tyvärr så blev man väl lite övermodig i helgen och var antagligen för lättklädd för nu är jag dunderförkyld.

I tidningarna börjar det bli bröllopsspecial hit och dit och på TV går det bröllopsprogram osv.
Folk ringer dit jag jobbar  och vill boka kyrka för bröllop. Man får verkligen vår och sommarkänslor.
Jag kan inte ens föreställa mig själv gå fram till altaret och säga Ja inför en präst.
Inte att jag inte vill för det vill jag självklart men det känns så längt fram. Känner mig fortfarande ibland som 14 och tycker saker och ting är så vuxna medans vissta stunder känner jag mig som 50.

Men ska jag gifta mig så ska det vara ett ordentligt bröllop med en rejäl fest för nära och kära. Ett bröllop där man får precis vad man vill ha och ett sådant bröllop kostar ju väldigt mycket pengar. Med våra löner så blir det väl rådhuset en eftermiddag, en second hand klänning, egenplockad bukett och middag besående av Big Mac.

Med min otur så skulle jag kunna se mitt blomsterkast gå till så här:











Lite kul för när jag var liten hade jag en bästa vän som heter Linn. Vi bodde brevid varann och det skillde 1 månad mellan oss så vi var oskiljaktiga ända fram till gymnasiet.
Tyvärr hörs vi inte alls lika ofta som jag önskar men hon är den person som betytt mest för mig under hela min barndom och kommer alltid äga en pusselbit av mitt hjärta.
Sen kom Angelica som flyttade till Halvars när vi var små och blev dagbarn hos oss.
Jag, Linn och Angelica var bästa kompisar ett bra tag och vi hade enormt kul så många av mina bästa minnen är från denna tid.
Angelica är en varm  och underbar person som det alltid kommer kännas som att man känner. Fast man inte har nära kontakt med vissa människor så¨känner man ett viss tillhörighet för att man delat sin uppväxt ihop. Man har delat större delen av sitt liv, sitt innersta och sina viktigaste ögonblick med dessa personer.

Åter till sak.. Jag, Linn och Angelica gjorde en pakt när vi var små som sa att oavsett om vi är vänner när vi blir stora så ska vi bjuda varandra på sitt bröllop. Detta är något som jag aldrig kommer glömma så det två kommer stå överst på min inbjudningslista är dessa två fina människor.