Har funderat mycket senaste veckan på detta hund/barn fenomen som existerar.
Har ni sett hundtricket så fattar ni vad jag menar.


Har ju som sagt haft Putte i en vecka och det är ganska fantasiskt vilken kontakt man får med människor när man går med en hund. Granntanten som aldrig hejat kommer fram och är supertjenis, Gubben med stavarna och aldrig ens tittat på mig när jag möter honom vara och varannan dag blir helt plötsligt till sig och stannar och pratar samtidigt som han klappar Putte.
I förrgår vevade tom en ambulansförare i ambulans ner rutan och började fråga hur gammal han är, var han kommer ifrån osv.
Skulle gå hem från Fia i lördags kväll när ett stort gäng tjejer (aom aldrig skulle ha tittat åt mig) , som står ute och röker helt plötsligt börjar åma sig totalt när de ser Putte
-Mennn ååå vilken skrutt.. åååå ooooo får vi klappa? Men guuuuuud va söt..

Samma sak sker när man är ute med barn.
Jag fick nöjet att ha Aprilia en sväng på stan häromdagen när Sara hade synundersökning.
(Ja sara jag vet att du var tacksam att jag kunde ha henne men du ska veta att jag var överlycklig för våra 45 minuter av underbart gos, pussar och bus! Hon ger en sån energi och jag älskar henne helt vansinnigt mycket!)


Prilian i son I LOVE MUMMY tröjan hon fick av mig i julklapp.

Till sak.. När jag går med enbart min handväska på stan är jag fullkomligt osynlig. Ingen okänd hejar eller ser mig överhuvudtaget, ingen håller upp dörrar, ingen ger en ett leende utan anledningen.
Men sen går man med den där monstersöta ungen och folks hängande mungipor flyttas helt plötsligt upp flera decimeter.
Arga bittra pensionärer blir fullkomligt till sig och stannar en för att disskutera och jämnföra med deras barnbarn.
Andra mammor med barn hälsar och nickar samhörande mot vagnen.
Folk kan komma springandes från alla håll och kanter för att hålla upp dörrar och hjälpa en lyfta vagnen.
Helt plötsligt är man någon.

Självklart är ju detta helt underbart men borde inte vi alla hjälpas åt att vara lite vänligare i vardagen mot varann med eller utan vovve eller barn?
Såg för en tid sen när en dam av äldre sort halkade omkull på stan en tidig morgon. Det var fullt i folk över hela stationsgatan som väntade på bussar men INGEN gick fram och hjälpte henne.
Jag som kom gående 30 meter ifrån fick skynda mig fram när jag ser att alla bara står runt om och glor på damen som en apa i bur.
Fick ett rejält tack av snyftandes damen när jag drog upp henne från den isiga gatan.  Hon lovade att hon inte gjort illa sig och hennes buss kom minuten efter. Självklart missade jag min buss och kom 5 min sent till jobbet men vad gör det i det långa loppet?
Kände bara att jag blev så arg på hela åskådarskaran som stod och bara glodde men tanken "någon annan får hjälpa jag låtsas inte se"

Evelina Matsson, en av mina gamla vapendragare, borde få pris för sina underbara meddelanden hon skriver.
Ibland skrattar jag så magen värker åt hennes korta, informativa, sjuka men ack så ärliga meddelanden.
De präglar hennes personlighet exakt.
Fick just helt apropå:
Hej! Här varvar vi sjukdom med bajs... vad gör du får nått?

Älskar hennes ärlighet.
Hon är ibland så ärlig att det går en iskall vindpust genom rummet. Alla tittar förvvirat på varann "menade hon allvar eller var det skämt?"
Jovars.. Allvar var det allt.
Personligen finner jag det fantastiskt befriande med hennes ärlighet. Hon viker inte in sitt liv i små rosa fina paket utan det är hårda, kantiga paket med slitet tidningspapper runt precis livet faktiskt ser ut ibland. Dock kan vi självklart h olika uppfattningar men det är vi tillräckligt bra vänner för att påpeka för varann.

Nu kanske det låter som jag pratar om en isbit men så är det inte utan det är en varm godhjärtat vän som man kan lita på i alla lägen. 

Nog för att jag är emot våld men jag kan berätta om en liten incident som hände för många år sedan.
Det var en blöt kväll i de 18 åriga Gylletjejernas liv som spenderades på Flamingo (!).
En full, dryg och otrevlig kille försökte på ett  klumpigt och äckligt sätt att stöta på Miss Thurin som försökte slingra sig utan att lyckas.
Ewe ser detta från andra sidan dansgolvet och plöjer fram som en ångvält genom folkmassan.
-Ser du inte att hon inte är intresserad?? skriker hon och tar tag i hans krage
Han säger något spydigt men flyttar sig och går några meter bort.
Något senare kommer killen fram igen och vägrar ta ett Nej. Jag var ju något mesigare än Ewe på denna tid så jag försökte vänligt men bestämt tacka nej utan att lyckas.

Ewe ser ännu en gång vad som sker och infinner sig vid min sida på en tiondels sekund.
- Är du efterbliven eller??? HON ÄR INTE INTRESSERAD!
-Håll käften din hora! svarar han
Oh lord... Spring för ditt liv kille lilla, tänker jag
PANG!! på ett ögonblick ligger denna krake med blodet pumpades ur näsan på golvet och kravlar.
Ewe reser upp honom, borstar av honom och säger åt honom:
-Ta ett slag! Här ge mig en höger! Kom igen!
Han ger på henne en rejäl örfil och skriker något nedvärderande.
Tack! Nu gav du mig rätten till ett till slag, säger hon och spräcker ögonbrynet på honom i ett slag.
Han ligger och storgråter på golvet medan Ewe kliver över honom och går vidare till baren.