Jävlaskithelvetesskitpms vecka..
Sitter man efter en god middag och njuter av ett glas vin i soffan och zappar mellan kanalerna
när man för ovanlighetens skull sätter på SVT. Vad händer? Jo Broarna i Madison County visas och även fast jag vet hur kvällen kommer sluta så självplågar jag mig själv genom att fortsätta titta.

Inte nog med att man som kvinna ska genomgå stockholms jävla blodbad varje månad, svettningar, pinvärk, illamående, sötsug lika stort som Mount Everest, så ska man även åka känslomässig bergochdalbana var tionde minut.
De framtida amningsverktygen förvandlas till stenhårda golfbollar och tvingar en att leva som en militant feminist och bränna BHn för vid minsta lilla kontakt  med något så skjuts smärtpilar rakt igenom kroppen.

Med tanke på mina underbara små humörsvängningar så visste jag ju som sagt precis hur detta skulle sluta.
Innan det ens kommit till slutet så vet jag hur sorgligt, ångestladdat och obeskrivligt vackert slutet är, och därför började jag böla redan vid tanken på det.
När sedan slutscenerna spelades upp så var det hulkningar så höga att Giggs sprang och gömde sig i ett hörn. Det var snor hängandes  A´la Helena Bergström i varenda Colin Nutley film  och självklart var det som att någon sprutat pepparspray i ögon. Det var Thurreböleri på hög nivå. I klass med Anna Books tjutande i varenda pinsamma program som kan tänkas i TV.





Vad händer när jag börjat tjuta på detta vis och är i detta fina stadie i månaden?
Jo det finns inget stopp. Inget slut. Ingen final. Jag fortsatte mitt tjutandes medans jag fyllde diskmaskinen, torkade bordet, kissade och  borstade sedan tänderna hulkandes för att sedan lägga mig och fortsätta tycka så fasligt synd om mig själv.

Sen har vi då dessa av motsatt kön som efter 5 år fortfarande inte har lärt sig hur man ska hantera sin kärestas känslosvallningar. 12*5= 60 gånger! 60 gånger man kunnat ta lärdom av men icke.
-Men gumman! haha vad rolig du är.. ska du verkligen grina sådär.. Varför? Sluta grina nu.. hahaha..
-Skrattar du åt mig när jag är ledsen? VA?! WUUUÄÄÄÄÄÄÄ!!! Fyyyy vaaa duu är duuuuum! Here we go again...

Häromdagen var det någon av mina kompisar som sa "Fan man skulle vart tillsammans med en tjej"
Nej fy fan va vidrigt.. Tänk allt grinande, gnällande, surande, bitchande som vi kör med. Sen har man mage att kalla dem känslokalla. Inte konstigt med vad de handskas med varje dag egentligen våra stackars män..