Vältrar vi oss i tragik?
Hur kommer det sig att vi kvinnor/tjejer/damer har sådant behov att prata om tagiska saker?
Vi sitter och berättar och den ena tragiska historien efter den andra. "Min pappas jobbarkompis bror vars barn lider av hjäntumör", "min svärmors bästa vän dog knall fall igår mitt framför sonens ögon", "min syters kompis har en son som kommer dö inom ett år".
Historierna avlöser varandra och vi sitter och berättar värre saker efter den andra. Tårar rinner, kommentarer som "men guuud ååå nej jag kan inte höra detta" ropas ut men ändå fortsätter vi. Vi visar Youtube klipp på cancersjuka barn eller en pappa som förlorat sina döttrar.
Varför har vi sådant behov att se, höra och visa hemska historier? När jag försöker visa Mange dessa tårdrypande klipp säger han
-Varför ska du jämnt se och visa sånt där. Man blir ju bara att må dåligt så varför titta?
Igår tex sbjöd Anki mig och Ida på middag. Supermysigt med vin och lite bra musik i Greys reklamen.
Där sitter vi och har världens bästa stämning och njuter av livet. Vilka samtalsämnen tror ni var som mest populära att disskutera?
Död, tragiska livsöden, sjukdom, sorg, krossade hjärtan mm. Vi satt och bölade mellan danserna till gamla klassiker som Spice Girls på Spotify. Hur kommer detta sig? Inte sjutton sitter killar/män på deras grabbkvällar och snackar om dessa ämnen.
Kan någon förklara detta för mig? Har vi behov att hela tiden inse hur bra vi har det? Analys tack..
Vi sitter och berättar och den ena tragiska historien efter den andra. "Min pappas jobbarkompis bror vars barn lider av hjäntumör", "min svärmors bästa vän dog knall fall igår mitt framför sonens ögon", "min syters kompis har en son som kommer dö inom ett år".
Historierna avlöser varandra och vi sitter och berättar värre saker efter den andra. Tårar rinner, kommentarer som "men guuud ååå nej jag kan inte höra detta" ropas ut men ändå fortsätter vi. Vi visar Youtube klipp på cancersjuka barn eller en pappa som förlorat sina döttrar.
Varför har vi sådant behov att se, höra och visa hemska historier? När jag försöker visa Mange dessa tårdrypande klipp säger han
-Varför ska du jämnt se och visa sånt där. Man blir ju bara att må dåligt så varför titta?
Igår tex sbjöd Anki mig och Ida på middag. Supermysigt med vin och lite bra musik i Greys reklamen.
Där sitter vi och har världens bästa stämning och njuter av livet. Vilka samtalsämnen tror ni var som mest populära att disskutera?
Död, tragiska livsöden, sjukdom, sorg, krossade hjärtan mm. Vi satt och bölade mellan danserna till gamla klassiker som Spice Girls på Spotify. Hur kommer detta sig? Inte sjutton sitter killar/män på deras grabbkvällar och snackar om dessa ämnen.
Kan någon förklara detta för mig? Har vi behov att hela tiden inse hur bra vi har det? Analys tack..
Kommentarer
SaraMira
Älskling...!! Jag tror att vi pratar om det för att det är så oförståeligt, skrämmande. Att inte blunda för livets alla grymma sidor får ju oss att tydligare kunna se våra i jämförelse små problem och bekymmer (precis som du skriver), UPPSKATTA det vi har. Tror att det är ett sätt att försöka få det overkliga verkligt, att söka stöd, gemenskap, styrka tillsammans för att ens kunna ta in allt det hemska som finns runt oss. Nu svamlar jag...men något sånt, typ :o)
Love u darlin'
Puss
Trackback
