Fenomenet KROGHÄLSNING
Vad intressant det här med häslningar på krogen är. Det finns ju ett par stycken hälsningar och man gör ju ett hundratal av dem varje gång man är ut.
För det första så blir man ju galen när man ser någon av sina vänner och springer fram som en brunstig ko och kramas i någon sort hård omfamning som innehåller både lyft och massa blöta pussar..
Nästa dag träffar man samma vän på COOP och inte sjutton kör vi tjurruset där inte utan då är det mer ett
-Tjena! allt bra?
Sen har vi de som är kompisar, tex gamla klasskamrater, någon avsides jobbarkompis, en kompis kompis osv.. Då har vi den snabba men hårda kramen och fraserna:
-Heeeej! Kul att se DIG! Är allt bra?
-Ja absolut! hur är det själv?
-Toppen toppen!
-Kul att se dig men vi syns inne på dansgolvet sen va? säger den ena samtidigt som en av oss börjar gå
-Självklart! Och så ger man ifrån sig en slängpuss på vägen.. Båda är helt medvetna om att man inte letar på varandra inne på dansgolvet men det känns bra att säga.
Så kommer de här människorna som man egentligen inte tycker speciellt mycket om men som man MÅSTE hälsa på för att inte verka otrevlig. Egentligen så vill man låtsas som man inte ser personen och den personen vill låtsas som den inte ser mig heller men det är oundvikligt ibland och då kommer den artiga hälsningen som är över på någon sekund
-Hallå där!
-Tjena! Allt bra?
-Japp! själv?
-Fint! samtidigt som personen eller jag är så långt borta att man nästan bara ser munnen gestikulera "fint" eller så hörs ett "bara bra" men man ser bara ryggtavlan.
Undra hur många man kör denna gående hälsning med under en kväll??! Det är säkerligen två eller tre siffrigt..
Det är sånna man inte orkar ge en kram och man har ingen lust heller så det blir en racerhälsning med de stående standardfraserna.
Tänk om någon skulle svara "Nej det är inte alls bra faktiskt" då skulle ju hela kvällen rubbas på något konstigt vis.
Man kan träffa en person i affären samma dag som man känner lite men man är inte alls nära och utbyter frågorna om kvällen. Det är ju absolut INTE frågan om att man skulle börja kramas i affären utan det blir ett:
-Tja! Händer kväll? Utgång?
-Japp! Själv?
-Utgång då syns vi ute!
-Gör vi! Hoj Hoj..
Sjukt att personer som man skriker av lycka på krogen när man träffar dem får under nyktra tillfällen TJA och en artighetsfras. Varför är det så här?
För det första så blir man ju galen när man ser någon av sina vänner och springer fram som en brunstig ko och kramas i någon sort hård omfamning som innehåller både lyft och massa blöta pussar..
Nästa dag träffar man samma vän på COOP och inte sjutton kör vi tjurruset där inte utan då är det mer ett
-Tjena! allt bra?
Sen har vi de som är kompisar, tex gamla klasskamrater, någon avsides jobbarkompis, en kompis kompis osv.. Då har vi den snabba men hårda kramen och fraserna:
-Heeeej! Kul att se DIG! Är allt bra?
-Ja absolut! hur är det själv?
-Toppen toppen!
-Kul att se dig men vi syns inne på dansgolvet sen va? säger den ena samtidigt som en av oss börjar gå
-Självklart! Och så ger man ifrån sig en slängpuss på vägen.. Båda är helt medvetna om att man inte letar på varandra inne på dansgolvet men det känns bra att säga.
Så kommer de här människorna som man egentligen inte tycker speciellt mycket om men som man MÅSTE hälsa på för att inte verka otrevlig. Egentligen så vill man låtsas som man inte ser personen och den personen vill låtsas som den inte ser mig heller men det är oundvikligt ibland och då kommer den artiga hälsningen som är över på någon sekund
-Hallå där!
-Tjena! Allt bra?
-Japp! själv?
-Fint! samtidigt som personen eller jag är så långt borta att man nästan bara ser munnen gestikulera "fint" eller så hörs ett "bara bra" men man ser bara ryggtavlan.
Undra hur många man kör denna gående hälsning med under en kväll??! Det är säkerligen två eller tre siffrigt..
Det är sånna man inte orkar ge en kram och man har ingen lust heller så det blir en racerhälsning med de stående standardfraserna.
Tänk om någon skulle svara "Nej det är inte alls bra faktiskt" då skulle ju hela kvällen rubbas på något konstigt vis.
Man kan träffa en person i affären samma dag som man känner lite men man är inte alls nära och utbyter frågorna om kvällen. Det är ju absolut INTE frågan om att man skulle börja kramas i affären utan det blir ett:
-Tja! Händer kväll? Utgång?
-Japp! Själv?
-Utgång då syns vi ute!
-Gör vi! Hoj Hoj..
Sjukt att personer som man skriker av lycka på krogen när man träffar dem får under nyktra tillfällen TJA och en artighetsfras. Varför är det så här?
Kommentarer
Frugan
Jag gillar din "slickafruganihelaansiktet" hälsning bäst. Mycket trevligt!!!
Erik
Haha intressant! Jag måste få tillägga det underliga med klasskamrater. När man möts i skolan, no matter when, så hälsas det med vanliga "hej" eller "tja" eller vad som helst på nån meters avstånd. Men så fort man ses utanför skolan, må vara att man sågs i skolan för några timmar sedan men nu är på stan/hemma/på krogen: KRAM! Det är superstrikt! Hej på skolan, bamsekram utanför. Mysigt men underligt?
Trackback