Igår var min syster förbi hos mig och berättade om ett mycket mräkligt scenario som utspelat sig på hennes jobb.
Jag tyckte detta var hysteriskt roligt men samtidigt oerhört äckligt.

En man i ca 35-års åldern av utlänsk härkomst stod och tog kort i fotoautomaten, den man gör foton för pass, ID mm.
Sen går han fram till Jenny som arbetar i kundtjänst och säger
-Du mina kort blev inge bra.. Måste nog ta nya..
-Jaha var det något fel på kvaliten menar du? svarade Jenny
-Ja titta här och säg vad du tycker, säger mannen och sträcker fram kartan med de 4 korten.

Alla fyra kort föreställer närbilder på hans tunga och fingrar när han utgör "slickadetkvinnligakönsorganet tecknet"
Ni förstår vilket jag menar hoppas jag?

   





På ett ungefär..

Men vem gör detta? SNUSK! Tände han på att se hennes reaktion? Ville han visa att han var en gudomlig oralsexutförare? Var det ett raggningsknep? Skulle det vara ett raggförsök så har han nog missuppfattat vad en tjej tänder på..
´
Syrran blev ju ganska chockad men stakade fram
-Vaddå vill du ta nya då eller?
-Ja jag ska ha nya så jag vill växla..

En av mina absoluta favorit filmer sedan barndomen är Rännstensungar.
Jag fullkomligt ÄLSKADE den.

Satt och hade lite nostalgitid på Youtube med Svärmor, Olle och Mange och kom då över några klipp.
Får nästan lite tårar i ögonen av att se dessa. Cornelis är ju helt fantastisk och Anita Lindbloms varma stämma ger en rysningar
och flashback till barndomen när man satt i vår brunrutiga soffa och sjöng med.

Här kommer ett ganska långt klipp men det är helt underbart!!



Här har vi Den Gula Paviljongen med Anita Lindblom




Den här är fastnade och fastnar fortfarande ganska fort i huvudet!



Sen har vi klassikern som fick ens ögon att tåras!

Har lagt ut våra sängmöbler på Blocket i veckan och igår kom köparen för att hämta allt.
Vi hade skruvat isär hela sängramen och jag hade rengjort den så fint och sorterat ihop skruvar osv.

Killen kommer in och jag frågar
-Känns den ok?
-Ja absolut! Jo jo.. Svarar han. Vad då Herr Burman tänkte här det kan man ju fråga sig när han hispigt börjar peka ut brister.
-Ja det är ju några repor där uppe på sängramen! Där uppe.. säger han och visar de pyttesmå kantstötta delarna.
Som om inte detta vore nog så ser jag hur han laddar igen och säger
-Sen är den här stålpinnen skev också men det är nog ingen fara..
Jag känner hur paniken växer i mig för det är verkligen INGA fel på sängen. Pinnen var böjd en tredjedels millimiter men som inte hade någon betydelse alls för sängens skick.
-Men Mange nu får du det att låta som att den är helt vind vilket den verkligen INTE är! säger jag och spänner blicken i honom. Jag ser hur killen nervöst börjar kolla mot pinnarna.
-Nej men jag ville bara säga det så han vet..

Efterår frågar jag hur han tänkte..?!
-Ja men det är bättre att peka ut små fel för visar man de små felen så fattar ju han att det inte är några stora fel..
-Men du tror inte han hade sett de stora felen då? Nu snackar vi en isärskruvad IKEA säng..

Ikväll ska jag hänga med världens finaste Tyrann!

Här kommer en bilduppdatering för senaste veckorna:

 

Hängt en hel del med världens underbaraste skitungar.

 

Vissa har så kul med moster och Mange att de somnar tom med banantuggor i mun.


Har haft världens underbaraste, roligaste och galnaste kvällar med mina vänner!
Det bästa av allt är att vi haft reunion med Ange och Tessan och detta har varit magiskt!
Vilka fina vänner man man gått miste om under flera år. Vissa försvinner kontakten med efter årens gång
men det bästa är att när man tar upp den igen så hoppas man in precis där man var utan några konstigheter.
Nu fattas bara Linn men henne ska vi dra med snart!


Sara och Ange


Tessan och jag har haft underbara stunder med massa prat, fika och partykvällar.


Kvällar i vänner sällskap som är fyllda med kärlek.. som ni ser även fysisk..


Tre gamla rävar från bonnaland.


På Husgungs dansgolvet träffade på ett av de finaste kärleksparen jag någonsin träffat.
Har aldrig sett några som varit tillsammans så länge men som det fortfarande lyser om!


Myst med världens gladaste Vincent!


Firat lilla Amanda som fyllt sitt första år!


Pussats en del med Prillis men tyvärr för lite för att jag ska vara nöjd=)


Fixat autobahnen på huvudet och busade med Hugge..


Firat Åhlbä som fyllt 24! Bjöds på massa god mat och vin..


Firat fina Alexander som fyllde 4-år!

Lillebror Milton var nyfiken på vad för leksaker man kan sno av brossan.


Haft mysmiddag med Anki och Ida!


Jobbat med världens bästa kollegor..



Pungat ut en förmögenhet på Alva som tappat bägge framtänderna..


Umgåtts en hel del med mina övriga Dagcenter vänner!


Spenderat ett antal timmar med att Längta tillbaka till sommaren men framförallt Sassan!



Och självklart längtat som en tok efter Fia......... Kom hem!



Ska försöka få upp lite mer bilder men fick bara över ett litet antal till jobbdatorn..

Hur kommer det sig att vi kvinnor/tjejer/damer har sådant behov att prata om tagiska saker?
Vi sitter och berättar och den ena tragiska historien efter den andra. "Min pappas jobbarkompis bror vars barn lider av hjäntumör", "min svärmors bästa vän dog knall fall igår mitt framför sonens ögon", "min syters kompis har en son som kommer dö inom ett år".
Historierna avlöser varandra och vi sitter och berättar värre saker efter den andra. Tårar rinner, kommentarer som "men guuud ååå nej jag kan inte höra detta" ropas ut men ändå fortsätter vi. Vi visar Youtube klipp på cancersjuka barn eller en pappa som förlorat sina döttrar.

Varför har vi sådant behov att se, höra och visa hemska historier? När jag försöker visa Mange dessa tårdrypande klipp säger han
-Varför ska du jämnt se och visa sånt där. Man blir ju bara att må dåligt så varför titta?

Igår tex sbjöd Anki mig och Ida på middag. Supermysigt med vin och lite bra musik i Greys reklamen.
Där sitter vi och har världens bästa stämning och njuter av livet. Vilka samtalsämnen tror ni var som mest populära att disskutera?
Död, tragiska livsöden, sjukdom, sorg, krossade hjärtan mm. Vi satt och bölade mellan danserna till gamla klassiker som Spice Girls på Spotify. Hur kommer detta sig? Inte sjutton sitter killar/män på deras grabbkvällar och snackar om dessa ämnen.


Kan någon förklara detta för mig? Har vi behov att hela tiden inse hur bra vi har det? Analys tack..

Jävlaskithelvetesskitpms vecka..
Sitter man efter en god middag och njuter av ett glas vin i soffan och zappar mellan kanalerna
när man för ovanlighetens skull sätter på SVT. Vad händer? Jo Broarna i Madison County visas och även fast jag vet hur kvällen kommer sluta så självplågar jag mig själv genom att fortsätta titta.

Inte nog med att man som kvinna ska genomgå stockholms jävla blodbad varje månad, svettningar, pinvärk, illamående, sötsug lika stort som Mount Everest, så ska man även åka känslomässig bergochdalbana var tionde minut.
De framtida amningsverktygen förvandlas till stenhårda golfbollar och tvingar en att leva som en militant feminist och bränna BHn för vid minsta lilla kontakt  med något så skjuts smärtpilar rakt igenom kroppen.

Med tanke på mina underbara små humörsvängningar så visste jag ju som sagt precis hur detta skulle sluta.
Innan det ens kommit till slutet så vet jag hur sorgligt, ångestladdat och obeskrivligt vackert slutet är, och därför började jag böla redan vid tanken på det.
När sedan slutscenerna spelades upp så var det hulkningar så höga att Giggs sprang och gömde sig i ett hörn. Det var snor hängandes  A´la Helena Bergström i varenda Colin Nutley film  och självklart var det som att någon sprutat pepparspray i ögon. Det var Thurreböleri på hög nivå. I klass med Anna Books tjutande i varenda pinsamma program som kan tänkas i TV.





Vad händer när jag börjat tjuta på detta vis och är i detta fina stadie i månaden?
Jo det finns inget stopp. Inget slut. Ingen final. Jag fortsatte mitt tjutandes medans jag fyllde diskmaskinen, torkade bordet, kissade och  borstade sedan tänderna hulkandes för att sedan lägga mig och fortsätta tycka så fasligt synd om mig själv.

Sen har vi då dessa av motsatt kön som efter 5 år fortfarande inte har lärt sig hur man ska hantera sin kärestas känslosvallningar. 12*5= 60 gånger! 60 gånger man kunnat ta lärdom av men icke.
-Men gumman! haha vad rolig du är.. ska du verkligen grina sådär.. Varför? Sluta grina nu.. hahaha..
-Skrattar du åt mig när jag är ledsen? VA?! WUUUÄÄÄÄÄÄÄ!!! Fyyyy vaaa duu är duuuuum! Here we go again...

Häromdagen var det någon av mina kompisar som sa "Fan man skulle vart tillsammans med en tjej"
Nej fy fan va vidrigt.. Tänk allt grinande, gnällande, surande, bitchande som vi kör med. Sen har man mage att kalla dem känslokalla. Inte konstigt med vad de handskas med varje dag egentligen våra stackars män..

Nu har äntligen min kära vän Lina slagit upp portarna till sin nybyggda salong!
Som Familjen Blomkvist slitit från morgon till kväll för att öppna den på beräknat datum.
Är så himla stolt över dem. Mer kreativ än Lina får man leta länge efter.



Jag och Mange tog åt oss den angelägna uppgiften att designa hennes blogg. Många timmars pill med koder hit och punkter dit men vi har kommit en bra bit på väg. Vi började från scratch och utgick från skylten. Det är så himla kul att testa och och fixa. Jag är inte en duktig webbdesignare trots en kurs i skolan medan Mange som är helt självlärd hittar på egna koder och testar och det blir skitbra.

Prislistan ska uppdateras då jag inte hade alla rätta uppgifter och det är fortfarande mycket pyssel kvar men här kan ni besöka den pch titta på alla bilder Lina lagt upp.
Klicka på kontakt så har ni telefon för tidsbokning!

Stort Grattis Lina!

Min kära, underbara men ack så bittra Farmor är ju en människa av särskild karaktär.
Hon har en förmåga att se väldigt svart omkring sig men är en otroligt varm människa mot utomstående.
Hon åker runt till hemlösa och pratar, åker till äldreboenden och matar de äldre, hämtar posten till alla grannar osv.
Sen är hon Robert Gustafssons imitation av Tony Rickardsson gånger 100! B.I.T.T.E.R.
Jämn i humöret, ständigt förbannad.
Hon är otroligt rak och ärlig, för ärlig och hård i de flesta lägen. Mina vänner älskar henne för det är ju en show utan dess like varje gång.

Häromdagen for jag, syrran, Anki och pojkarna åkte och hämtade henne för att sedan bege oss till faster Gunilla i Hansbyn. Anki måste ju ha blivit vettskrämd efter denna dag..

Plötsligt frågar Farmor mig:
-När ska Magnus lämna dig då?
-Vadå? Varför skulle han lämna mig? Vi firar ju 5 år imorgon.. Svarar jag förvånat
-Ja men det är ju ingen människa i hela världen som står ut med en Thurinare! svarar hon som om det vore lika självklart som Julmust på julafton.
-Ja Farmor han står ut än så länge iaf..
-Ja men det står inte på! Du ser ju hur det gick för Jenny och Tomas! Han stod inte ut! Johan och Linda.. Er mamma stod inte heller ut med en Thurinare! Jag stod egentligen inte heller ut med er farfar.. INGEN står någonsin ut med en Thurinare. Så är det. Så demonstrerar hon genom att slå handen i bordet som en domare i rättsalen som faställer ett straff.

Syrran förbered dig på att vara singel resten av livet! Ingen står ut med oss!
Får se hur länge Burre står ut med en Thurinare då=)

Idag är det 5 år sedan jag satt med handsvett, bultande hjärta, pirrande mage och den finaste människan framför mig på Café CAAL. Jag visste redan från minut 1 att jag var förlorad. Att det aldrig mer skulle bli sig likt.

5 årsom bestsått av livets alla ingredienser, dalar, toppar, glädje, sorg, skratt, tårar men framförallt oändligt massa KÄRLEK.
De bästa åren av mitt liv.
Men detta är bara början på en vacker saga som jag inte kan se ett slut på. En saga där evigheten känns som för kort tid tillsammans. Ett slut skulle innefatta EN gemensam själ som splittras och delas till TVÅ ensamma och förvirrade själar som kommer känna sig halva för resten av livet.


Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut i den hårdaste mark,
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt,
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
/Nils Ferlin

Imorgon måste ni hålla tummarna!
Är ett otroligt viktigt möte som kan påverka hela vår framtid både med tid ihop och ekonomiskt men framförallt i självförtroende.
Jag önskar och hoppas!!! Finns dock inget som JAG kan göra för att påverka utan det ligger helt i andra händer.

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.

 

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.

 

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.

 

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.

 

Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.