Fan vad synd det är om mig just nu.. Så vansinnigt jäkla I-Lands synd om mig.
Jag går på avgiftning och det är fan inte lätt.
Detox efter allt man stoppat i munnen som inte är av nyttig karaktär. Påskens bravader har lagt dig som en ständig påminnelse genom den där extra valken på magen.
Egentligen är det ju inte ett dugg synd om mig jag vet det men JAG tycker synd om mig själv. Synd om mig själv för att jag tillåtit mig själv tappat karaktären totalt. Stackars stackas stackars stora flicka.
Saken är den att jag lever inte i nån blåögd värld där jag är omedveten om min vikt utan jag är medveten om varenda ynka kg jag stadigt ökar med så jag har INGEN att skylla på förutom mig själv.
Då går det så här. Då får man sitta och sukta efter ALLT man inte får äta.
Det sjuka är ju att bara för att man inte får så blir man ju sugen på ALLT fast man inte ens gillar det i vanliga fall.

Nu sitter jag och gnager på en sunkig jävla morot och tycker så vansinnigt synd om mig själv men vet ni en sak?
Det är inte ett dugg jävla synd om mig! Fanfanfan va det inte är synd om mig.
Den det är synd om i det här är Mange. Han vill inte ens köra den här veckodieten utan hans arbigga till sambo tvingar honom för att hon klarar inte av det själv. Det ni! Där har vi en äkta toffel eller en riktigt ilsk tjej, vad vet jag.


Här har basen för hela dieten. En kräka i en skål.
Men jag vet ju att det fungerar då jag gick ner 5 kg på en vecka sist. Need a kick in my fat ass!

Jag lovar jag ska inte göra bloggen till nån tråkig tränings och bantningsblogg men här är min vardag just nu.